torsdag 15 januari 2015

Endgame: Kallelsen och Neverwhere

Endgame: Kallelsen av James Frey

Jag erkänner, jag läste den här boken delvis för att jag gillar glittriga saker och drogs till omslaget som är helt i guld. Om man skummar baksidestexten låter Endgame väldigt lik Hungerspelen. Tolv spelare mellan 12 och 20 är kallade till Spelet, där bara en kan vinna och de andra måste dö. Ganska tidigt in i boken inser man att det egentligen inte finns mycket som är sig likt. Ett utomjordiskt folk ligger bakom Spelet och spelarna kommer från uråldriga familjer över hela världen. Generationer har tränats för att kunna spela och nu är det alltså dags. 

Även om konceptet känns unikt för att vara en ungdomsdystopi är utförandet tyvärr ingen höjdare. Den lite väl lång och det tar sådan tid att komma framåt. Varenda karaktär får komma till tals i olika kapitel och många känns inte fullt utvecklade. Jag förstår vilka det är meningen att jag ska heja på men jag känner ingenting för dem. På plussidan är det i alla fall bitvis riktigt spännande.



Neverwhere av Neil Gaiman

Richard lever ett helt vanligt liv. Men så stöter han på en knivhuggna flickan Door på trottoaren och tar med henne till sin lägenhet. Hon ber om hjälp att framföra ett meddelande. Konstiga saker börjar hända. Richards flickvän gör slut, han blir av med sitt jobb och sin lägenhet och ingen verkar kännas vid honom. Det visar sig att han genom kontakten med Door börjat höra till London Below. Ett London för de som faller mellan springorna, som är farligt och förföriskt. Allt är mer bokstavligt, Earl's Court är t.ex. inte bara en tunnelbanestation utan ett hov med tillhörande Earl. Ett London fullt av äventyr, magi och originella karaktärer. 

Richard är den minst intressanta, han gör en ganska typisk resa för genren. Men de andra, åh alltså! Marquis de Carabas, en trickster och dandy som alltid ser till att andra är skyldig honom tjänster vilket kommer väl till pass. Hunter, den bästa jägaren i London Below med drömmen om att döda det stora odjuret. Mr Croup och Mr Vandemar, ett par riktigt ruggiga skurkar. Och så Door då, som har förmågan att öppna alla dörrar. Hennes familj blev mördad och nu vill hon hämnas dem. Richard hänger på och äventyret börjar. Neverwhere är en bok man inte vill lägga ifrån sig, perfekt att krypa upp i soffan med flera timmar i sträck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar